Kate Moss i en andra generationens svanklänning (denna är förstås svanklänningarnas urmoder).

Människa jag aldrig trodde skulle förekomma på bild i min blogg: Leonardo di Caprio.

—

…och en lika som bär (med Gloria Swanson(!) i fjädrar(!)…):

Stillbild ur filmen Male and female (1919). Det är ett riktigt lejon!

Förlagan.

—

(man kan även bildgoogla Leda och svanen, apropå svanar alltså, men det blir, eh… en helt annan grej)

]]> http://dekadensmagasinet.wordpress.com/2012/01/04/nagra-svanar-och-en-lika-som-bar/feed/ 4 Johanna Jean-Baptiste Oudry, Swan attacked by a dog (1745) givenchy swan dress Caspar David Friedrich, Schwäne im shilf (1820) Leonardo di Caprio med svan http://ziegfeldgirl.multiply.com/ Gabriel von Max, The Lion's Bride (1908) http://dekadensmagasinet.wordpress.com/2011/12/30/2011-i-sokord/ http://dekadensmagasinet.wordpress.com/2011/12/30/2011-i-sokord/#comments Fri, 30 Dec 2011 09:49:42 +0000 Johanna http://dekadensmagasinet.wordpress.com/?p=2687 Läs mer →]]>

Det här året har varit bra, ganska händelsefattigt, egentligen, men bra. Vi flyttade ut på landet, vilket visade sig vara ett av de bästa besluten jag tagit, gud så härligt det är, skogarna, skogarna! Jag började emellanåt hitta ett läge i skrivandet där texten liksom driver mig framåt i stället för att spjärna emot, det händer ganska sällan, men ni fattar ju att det är fantastiskt när det sker. Jag har tittat på mer konst än någonsin, både bra och dålig. Jag har läst ganska dåliga böcker, det är tråkigt men ingen annans fel än mitt (ett exempel: jag tyckte att det verkade vara en bra idé att köpa en massa billiga romaner av Daphne du Maurier ”för Rebecca är ju toppen”, jag började läsa en som heter ”Att vara ung” – ”bra titel!”, tänkte jag – men den var inte bra. Alls.). Jag har varit usel på att blogga, men det gör mig inte så mycket. Jag har för länge sedan slutat upp med att bry mig om besökarantal, och jag tycker att mitt eget bloggande känns rätt trögt och stumt. Men jag älskar när ni kommenterar och vi liksom har små samtal, och jag tycker att det är kul att lägga upp bilder (och om någon oroar sig ska jag inte sluta blogga!). Jag har ändå haft ganska många besökare, några läsare, hoppas jag, men även mer eller mindre fantasifulla googlare, så jag tänkte ge er ett urval av årets sökord plus lite bilder och kommentarer i nyårspresent. Jag har sett att andra gör det ibland, och om man gillar att tänka på det viset så blir det ju också ett slags sammanfattning av året som gått på bloggen. Utan inbördes rangordning ger jag er:

”mikra en handduk” Detta brukade jag rekommendera, alltså värma en handduk i mikron och lägga mot nedre delen av magen vid mensvärk, det lindrar väldigt. Men efter en fruktansvärt irriterande slapstick-incident med en brinnande handduk, rökfyllt kök och vidrig stank PLUS fortsatt helvetisk mensvärk medan man (jag) tvingades röja upp i kaoset, släcka branden och vädra och hålla på, anser jag att det helt enkelt inte är värt risken.

”Zorn”, alternativt – förvånansvärt många - ”andres zorn”. Jag har för mig att jag slog något slags besöksrekord den dagen då toppnyheten var att bilder av Zornmålningar blivit censurerade på Facebook.

”rävjaktsmotiv” Jag tar åter tillfället i akt och tipsar om denna hemsida. Fickpluntor! Manchettknappar! Tvålpump!

”sekelskiftesmode” Jag hoppas att folk googlar efter sekelskiftesmodet förra sekelskiftet och inte 1999 års mode, för det var inte bra. En bild på det förra:

”världens fulaste vinthund” Kan det vara denna? Obs JÄTTEOBEHAGLIG bild!!

”nakna tjejer” (samt alla tänkbara och otänkbara stavningar av dessa ord) …

”varför cyparissos dödade apollons hjort” Det var ett misstag, stackars Cyparissos, stackars lilla hjorten – den låg i gräset och vilade, i högt gräs alltså, och Cyparissos skulle bara skjuta lite pil, tänkte han. Och så råkade han skjuta ihjäl hjorten och Cyparissos förvandlades till en gråtande cypress och det är så sorgligt.

”rysk service” Jag har faktiskt skrivit om rysk service en gång! Och nej, det är inte oanständigt alls.

”plastbyxor noveller”

”rörelseschema häst” kolla, fint:

”naken glad tjej” Nej. Sur och tillknäppt.

”tatueringsstrumpor” En orubblig instinkt säger mig att ni inte bör bära sådana.

”munch bilder på honom” Munch gillade att fotograferas och att fotografera sig själv. Han hade nog gillat att blogga, kolla:

”bra konst” Hej! Välkommen att börja scrolla!

”äckelpoesi”

”johanna gredfors ottesen” Jag tycker att det är så otäckt att bli googlad, mitt namn är så ovanligt, eller, rättare sagt, jag är den enda som heter så, att det liksom inte råder något tvivel om vad folk vill (däremot om huruvida de är vänligt sinnade eller inte).

”margareta betyder” Det betyder pärla!

”kardemummamjölk” Jag vet ingenting om kardemummamjölk mer än att jag fick några små tetrapack med sådana en gång på en bensinmack någonstans mellan Oslo och Uddevalla, de var jätteäckliga.

”lisabettas dröm” Bra googling! Ursprungligen en berättelse ur Decamerone, men också en dikt av Keats (där Lisabetta blir Isabella) samt ett populärt konstmotiv: se här och här, till exempel, och här:

”peter handberg överskattad” Jag vet inte vem Peter Handberg är och jag vet inte varför man hittar till min blogg om man googlar detta, men det händer rätt ofta att folk gör det.

”duvhök och orrar bruno liljefors” Ja! Kan någon vara snäll och scanna in en bättre bild än denna och lägga ut på internet, tack?

Årssammanfattning för 2010 kan man läsa här.

Det var allt! Gott nytt år och puss!

*ung. ”Ut ur skogen kommer jag;
Jag vill berätta för er att det jular sig mycket.”

Jag har i flera veckor enbart längtat efter trösterika saker, varma och vänliga, i denna deprimerande tid av snålblåst och mörker – jag har ätit clementiner och pepparkakor till middag, läst Dickens och värmt mjölken till kaffet och tittat på ”Fanny och Alexander” och ”Mordet på orientexpressen” (nej, ”Fanny och Alexander” är ingen mysfilm, det är sant, men varje replik, varje gest är innött och välbekant, jag tycker att den känns trygg), skulat under filtar och täcken och mutat C att gå och hämta kaffe, choklad, tidningar, böcker… Alla nyheter är så deprimerande, men tack vare snön som lagt sig – om inte i djupa, mjuka drivor så i alla fall flortunt och fläckvis – lyckas vi uppbåda något slags julkänsla i alla fall. Nu sitter jag på kontoret och väntar på att få äta lunch, under tiden äter jag kola (julklapp från revisorn) och nougat (julklapp från hyresvärden) och bloggar. Ska man ge julklapp till sin revisor? Gud, det ska man säkert, nu fick jag dåligt samvete av att äta kola. Går över till nougaten. Nougat är ändå godare. Snart ska jag åka hem och ha julledigt, träffa min bror som jag saknar, laga Janssons frestelse till femton personer, dricka glögg och fortsätta lyssna på P2 Klassisk Jul. Förlåt att jag har bloggat tråkigt, jag ville egentligen bara säga god jul.

Under dessa illustrerande bilder låg för en stund sedan en evighetslång text baserad på denna tankekedja: snö, barmark, Anselm Kiefer, saltöknar, storm, kashmir, P2 Klassisk Jul, Nötknäpparen. Sedan raderade jag alltihop, som jag så ofta gör med texter nuförtiden, men jag lägger väl upp bilderna ändå.

Här är en fin vinterbild:

L’Amant (1992)

(alltså förlåt för usel kvalitet och världens fulaste bakgrund *har ej tagit bilden*)

Nu lägger jag bara upp den här bilden för att inte det där ledsamma lilla inlägget ska ligga överst i bloggen. Jag är hemma sedan länge och jag har fått en pop-up-julkrubba! Jag älskar att julpynta, det är som om en liten prydnadsdjävul vaknar i mig i slutet av november varje år – och i år alltså en aning tidigare, men det skyller vi på julkrubban. Dessutom har årets julpyntande redan gett mig huvudbry eftersom det är första julen här och alla fönster sitter i par, och jag har inga juldekorationer som matchar varandra över huvud taget (alltså, jag har inte börjat julpynta! Det kanske ni trodde. Jag har bara tänkt på det). Blablabla. Det ordnar sig nog, så länge jag får lov att ta in hyacinter – i Chile, där C är född, pryder man sina gravar med hyacinter. Jag tycker att de doftar ljuvligt och han tycker att de luktar död.

(bonuslänk på tal om julblommor och Chile, en häck av julstjärnor! I Sydamerika är julstjärnan ett ogräs)

Det är söndag och så fruktansvärt kallt i huset. Jag tassar omkring i luddiga sockor och kokar te i parti och minut, C monterar tätningslister i våra dragiga fönster – det är inte lönt att sätta på elementen innan det är gjort, säger han. Jag är avundsjuk på våra grannar på bottenvåningen för att de har en kamin och en vedspis. Vi har bara kråkor i skorstenen.

Igår gick vi åt ett annat håll än vårt vanliga promenadstråk. Vi följde en stig som gick längs en elljusslinga, den ena sidan var kantad av enorma björnbärsbuskar, den andra av granar och mossor. Vi försökte hitta två stora dammar som C hade sett på en karta i sin telefon. ”De ser ut som silikonbröst” sade han, ”alldeles runda med en konstgjord ö i mitten av varje damm”, ja ni hör, vi var tvungna att se dem, och de var jättefina, området var helt parklikt med brinnande löv och folk som stod med kastspön och kastade ut linor eller vad man nu gör när man fiskar med kastspö, och dammarna såg verkligen konstgjorda ut, symmetriska och blanka, sådana dammar där man kan tänka sig stora vita svanar simma omkring (”dit brukade vi åka för att köpa forell på åttiotalet” sade mamma när jag talade om för henne var vi hade varit, det är svårt att tro nu när hon huvudsakligen livnär sig på yoghurt och brieost). Sedan hittade vi ett stenbrott. Bredvid stenbrottet låg ett galoppstall – ett stenkast bort, höhö, fast jag ifrågasätter lämpligheten i att hålla hästar i omedelbar anslutning till en plats där man spränger sten? – när vi kom dit red några jockeys sina smäckra fullblod runt, runt i en gryta av röd granit och skiffer.