OS

8 augusti, 2008 § Lämna en kommentar

Tre OS-grenar jag gillar:

1. Friidrott
Hopp- och sprinterbitarna är kul. Jag har ingen aning om varför, men det är något fascinerande över att se människan pressa sig framåt en centimeter i taget, eller till att springa en hundradel snabbare. Däremot är jag ganska säker på att det inte blir några svenska medaljer, inga guld i alla fall. Och de svenska friidrotts”stjärnorna” är ganska fåniga egentligen. Förutom min favorit Linus Thörnblad som är en slags friidrotts-Zlatan utgör de allihop rätt släta figurer.

2. Ridsport
Det här är kul därför att jag är gammal hästtjej. Tyvärr är inte kommentatorerna så roliga längre. Först hade vi den gamle gubben med så rolig dialekt: ”och hästen prrrruttaaaaar” och sen ”Jan” och ”Lasse” tror jag att de heter. Varje sändning var som ett kafferep och en orgie i smaskigt skvaller från hoppryttarvärlden. Roligast var den gången Jan tappade rösten i direktsändning (ungefär som den där Ekot-uppläsaren ni vet). En annan rolig grej ni inte får missa är intervjuerna med Rolf-Göran Bengtsson, Sveriges bäste hoppryttare. Ni kommer att förstå vad jag menar.

3. Modern femkamp
Sällan har jag haft så hejdlöst roligt som när jag såg femkampen under OS i Aten för fyra år sedan. Sporten går liksom ut på att klumpa ihop en massa sporter (fäktning, hästhoppning, simning, skytte och 3000 meter terränglöpning för den som inte har koll), och resultatet blir att deltagarna är rätt så värdelösa på alltihop. Det som fick mig att skratta mig halvt fördärvad var hästhoppningen. Tydligen är det så att deltagarna inte håller med egna hästar utan dessa står tävlingsarrangörerna för, i det här fallet alltså de olympiska ledarna i Aten. Jag vet inte riktigt hur de tänkte, men det verkade som om de plockat in vildhästar direkt från prärien. Hästarna vägrade gå in på banan, de sprang rakt genom hindren med huvudet rätt upp, sparkade och sprang i sidled medan de stackars femkamparna skumpade i sadeln och krampaktigt höll i tyglarna. Värst råkade en mexikan ut då hans häst lyckades krångla sig ur tränset och därpå rusade runt banan, varv efter varv medan ryttaren bara kunde sitta och hålla i sig.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande OSDekadensmagasinet.

Meta

%d bloggare gillar detta: