Paul Auster

30 september, 2008 § Lämna en kommentar

Han vet hur en penna ska användas.

Eftermiddagens tankar har nästan uteslutande ägnats åt Paul Auster. Han är fantastisk. Jag älskar hans språk, hans tankevärld och strama deckarpastischer. Konstigt, jag som annars vurmar för det svulstiga, vulgära, smutsiga och bisarra tycker att Austers avskalade, strängt komponerade värld känns befriande sval. I allt det där avskalade får liksom tankarna fritt spelutrymme (sen kan jag tycka att det känns lite väl pretto att döpa alla karaktärer i en bok till olika färger, eller till ”mr. Blank”. Att Auster skulle vara intellektuell och svår påstås ofta, och visst, intellektuella/existentiella teman rör det sig ju om men att det skulle vara svårbegripligt håller jag inte med om. Jag tycker snarare att symboliken blir irriterande övertydlig emellanåt).

Jag vill dock varna er från att läsa Resor i skriptoriet innan ni har läst allt annat (som utkommit innan). Den befolkas nämligen nästan enbart av gestalter från Austers tidigare romaner och även om jag tyckte om den, begriper jag ju att jag som bara läst New York-trilogin förut bara lyckas krafsa på ytan. Börja med New York-trilogin (som jag älskade älskade älskade) i stället, eller Dårskaper i Brooklyn som jag håller på med nu och som verkar mycket lovande.

Vad jag tänker på idag

30 september, 2008 § Lämna en kommentar

En whippet som vill dominera världen.

Whippethundar, att det nog ändå är ganska tråkigt att jobba på förlag eller som journalist och sitta och korrläsa hela tiden (fast jag vill ju fortfarande, ge mig ge mig), i vilken del av England Hem till gården spelas in i (Yorkshire?) och var det i så fall ligger, att (och den här tanken börjar kännas väldigt tröttande, kom med nåt nytt liksom) jag har så fruktansvärt mycket att läsa att det känns som om jag blir galen, bokstäver och personer och teorier och forskningsmetoder snurrar runt runt i huvudet. Fast det är väl också en bra träning ifall jag nu mot förmodan skulle hamna på ett bokförlag en vacker dag.

Nörden.

29 september, 2008 § Lämna en kommentar

Ibland tror jag att jag är världens största nörd. När jag ska prata inför folk i mer än 10 minuter skriver jag något som närmast liknar manuskort. Inte en fusklapp med blyertskladdade stödord alltså, inte heller en tätskriven datorutskrift där vartenda ord man ska säga är nerplitat, nejdå. Jag har ett fullfjädrat system där understryckningar, färger och fetstil är ordnade efter fastlagda regler. Jag har förstås inte gått så långt att jag har markerat pauser.

Den stora frågan är väl om man ska skärpa till sig och typ.. gå ut och träffa lite mer folk eller om man ska driva sitt nörderi in absurdum? Typ lära sig allt om sengångare eller Allen Ginsberg (för övrigt är det ju inne med nördar nu har jag hört).

(igår läste jag någon som citerade någon som sa så här ungefär: ofta tänker jag att jag känner igen situationer från böcker jag har läst. Men borde det egentligen inte vara tvärtom? Åhgudåhgud, det där är jag.)

Frökenglasögon

29 september, 2008 § Lämna en kommentar


När jag egentligen bara skulle beställa nya glas till mina befintliga glasögon lät jag mig övertalas att köpa nya bågar också.
(okej, jag var inte precis svårövertalad men hallå! Man fick ju sin ålder i rabatt! Nu när jag är så gammal är det faktiskt lite lönt med den sortens rabatter)

I alla fall så bestämde jag mig för ett par som liknar de här som Tom Ripley har, fast inte med så tjocka horn eller vad det heter och så sköldpaddsfärgade (eller heter det mönstrade?). Riktiga frökenglasögon med andra ord som passar så fint, så fint ihop med mina knutar i nacken och prydliga kjolar.

Vilodagen

28 september, 2008 § Lämna en kommentar

Jag är ledsen, men idag trivs jag bäst i horisontalläge, och med att växla mellan att sova och läsa Paul Austers Resor i skriptoriet.

Lisa Fonssagrives

26 september, 2008 § Lämna en kommentar


Hos agnes fanns bland annat den här bilden upplagd på modefotografen Irving Penns (svenska) fru Lisa Fonssagrives. Jag har aldrig hört talas om henne förut men visst var det här ett vackert fotografi, va?

Och det här

Och det här

Till sanningens lov

26 september, 2008 § Lämna en kommentar

Haha, jag läste just om en bok som verkar helfestlig. Torgny Lindgrens Till sanningens lov med underrubriken Rammakaren Theodor Marklunds egen redogörelse (jag har läst två böcker av Lindgren, Pölsan och Ormens väg på hälleberget. Den första älskade jag, den andra var… okej. Ganska tråkig och eländig). Se här vad den handlar om (men obs obs! att slutet avslöjas i.. ja, i slutet av nästa stycke):

Theodor är fattig och lever enkelt men hittar hemma hos sig en gammal målning som Nils von Dardel har målat. Skatteverket beslagtar dock tavlan eftersom de tror att Theodor har undanfifflade tillgångar. Han reser till Stockholm och möter Pipskägget, en känd konstförfalskare som målar en kopia av Theodors försvunna målning. Samtidigt handlar romanen om Paula, ett underbarn som varit rikskändis sedan hon var mycket ung (det sägs att hennes karaktär är baserad på Madonna). Hennes mamma är död och hennes galne manager Erland tvingar henne att ”skära halsen av en kanin på scen och spruta blodet över ett gigantiskt porträtt av modern”. Så småningom möts hon och Theodor och de bestämmer sig för att de vill fly ifrån alltsammans. De skrapar ihop pengar genom att sälja Pipskäggets kopia sju gånger till olika personer, och sedan åker de till Paulas före detta älskares plastikkirurgiska klinik där de får nya utseenden och nya identiteter.

Visst låter det vansinnigt makabert/roligt?

Var befinner jag mig?

Du tittar för närvarande i arkivet för september, 2008Dekadensmagasinet.