Raskolnikovs dröm

8 september, 2008 § Lämna en kommentar

Jag är inte den sentimentala och gråtmilda typen, och det är ytterst sällan en film eller konst eller musik eller ens en bok rör mig till tårar. Sist jag grät var när jag läste om Raskolnikovs dröm i brott och straff:

Ni vet vad ni ska göra, klicka så blir bilden större.


Och då låg jag i min säng och läste och hulkade och mässade åhfyfanfyfanfyfan. Drömmen sträcker sig över flera sidor så hela är inte med på bilden, men det här är crescendot kan man säga.
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande Raskolnikovs drömDekadensmagasinet.

Meta

%d bloggare gillar detta: