Läst: Låt den rätte komma in

30 oktober, 2008 § Lämna en kommentar

Jag vet inte riktigt varför jag fick för mig att köpa den här boken. Inte alls min grej egentligen, men den har ju blivit så hyllad och så kom ju filmen och då måste jag ju ha läst boken och blablabla. Och jag gillar ju vampyrfilmer (rättar genast mig själv: jag gillar ju en vampyrs bekännelser).

Ja, det känns väl inte som slöseri med tid direkt, man fastnar i boken som man alltid gör när det handlar om död och hemskheter (en universell sanning, verkar det som). Men det absolut obehagligaste i boken är inte mördandet eller de groteska kropparna – jag gillar freaks och groteskeri – utan skildrandet av den absolut vedervärdiga förorten (Blackeberg). Oouuäääh. Alkisarna som hänger hos kvarterskinesen, kidsen som sniffar lim, mobbingen, betongen, tunnelbanan, dysterheten. Det ligger alldeles för nära för att kännas kittlande läskigt. Lite som att möta en massmördare (fascinerande) eller en noshörning (farlig och aggressiv) eller vadsomhelst öga mot öga, utan ett galler, en tvskärm, ett skikt som separerar. Inte alls charmigt eller tilltalande. Jag har alldeles för mycket erfarenhet av grå betong för att den ska kännas exotisk, och jag vill aldrig dit igen.

Och just det ja, John Ajvide Lindqvist har skrivit (han är tydligen trollkarl också, eh?)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande Läst: Låt den rätte komma inDekadensmagasinet.

Meta

%d bloggare gillar detta: