Nyponbusken leder mig in i biotopen
11 januari, 2009 § 5 kommentarer
B Liljefors- Duvhök och ringduva (1885)I kväll har jag bläddrat lite i min nya Bruno Liljefors-bok (som jag köpte i julklapp till någon men behöll själv, jag rekommenderar den inte precis om det är bilderna man är ute efter, de är ganska små och färgåtergivningen är inte så bra, men Allan Ellenius -fältornitolog och professor i konstvetenskap- har skrivit en bra text om konst och naturvetenskap), den ligger framme och därför bläddrar jag i den lite då och då (anledningen till att den ligger framme är att det inte går att pressa in fler böcker i bokhyllorna nu, såvida jag inte lästar ut dem på något sätt. Jag längtar så efter mina nya hyllor!). Jag läste en text om duvhökar:
I Duvhök och ringduva (1885) angriper höken sitt byte i en solbelyst terräng där förgrundens nyponbuske leder betraktaren in i biotopen. Rovfågeln bryter in i det glesa buskaget och fläker sig ned i en brant diagonal för att fullborda attacken. (s. 25)
Och oj vad fin Duvhök och orrar är då! Duvhöken gör ett nedslag så att fjädrarna ryker och orrarna flaxar ut över hela vinterlandskapet! Jag hittar ingen bild på den men den är fantastisk, urblekt dammigt pudrig, det enda som är riktigt tydligt tecknat är duvhökens blick och en ensam orres fjäderdräkt. Annars är hela målningen liksom oskarp, kanske är det morgondis, kanske är det orrarna som rör upp den finkorniga snön. Fin! (det är den som är på omslaget ifall ni ser boken någonstans)
Dekadensmagasinet 
Jag vill utbrista: ”gud så friskt och fräscht!” men då måste jag så klart skämmas över min språkliga reaktionsnivå…. hsh, jag blir helt hög av det blå och det gröna under dessa de fetgrå dagarnas tidevarv.
Haha, det spelar väl ingen roll, men det ger hopp om den ljusnande framtid, visst? Jag knarkar nationalromantik till bristningsgränsen nu, för att påminna mig om att det också i det grå finns ljusglimtar. Idag t.ex. var himlen solnedgångsstrimmig vid lunchtid och för några kvällar sedan mjölkchokladbrun och len efter att det snöat.
Åh ja, Bruno! Jag kan väldigt varmt rekommendera Allan Ellenius stora Liljeforsbok (”Naturen som livsrum” är undetiteln) som kom för några (kanske rätt många? tio?) år sedan – den är utgången i alla bokhandlar men finns att köpa jättebilligt – typ 150 kronor – på bokborsen.se, plus att man ofta trillar över den på antikvariat. Den innehåller bland annat en rolig bild på Bruno Liljefors när han av allt att döma är naken och spelar fiol. (Heh, den innehåller många fina målningar också!)Åh vad jag vill bläddra i en Liljefors-bok nu, uh, jag är i en annan stad än mina bokhyllor och nu saknar jag dem…
Hopp om ljusnande framtid – precis! Gör mig redo att veckla ut den pirrande våren, kommer icke stå överraskad i maläten vinterkappa och saltfrätta -stövlar, utan ist ligga med kikare på ett fält inspekterandes naturen.
Therese – tack för tipset! Visar sig att mitt stadsbibliotek har den goda smaken att ha den inne, så jag plockar upp den å det snaraste (fast jag håller nog ändå ögonen öppna nästa gång jag besöker ett antikvariat)!Och Caroline – inte kikaren för min del – kameran! I år ska jag fånga min uppsprickande bokskog och försiktigt hukande snödroppar.