Skrattets rike

1 februari, 2009 § 2 kommentarer

Det här var typ 1996. Jag lånade då på biblioteket en märklig liten bok som väl närmast sorterar under ”magisk realism”, fast det förstod jag inte då. Traumatiserad filmstjärneson från Connecticut åker till en håla i amerikanska södern för att skriva en biografi om författaren som skriver de mest fantastiska, drömska barnböcker:

Skrattets rike var upplyst av ögon som ingen hade sett.

Jag tyckte att det där var sällsamt vackert då: ”upplyst av ögon som ingen hade sett”! Svindlande tanke! Nu har skimret förstås nötts och skavts bort, och nu tycker jag väl mest att det är skildringen av småstadssödern som är det vackra (och att de talande pitbullterrierna och den fåniga twisten för att inte tala om kärlekstriangeln känns hopplöst bedrövliga). Vad är det förresten egentligen med den amerikanska södern som känns så romantiskt? Pickups och verandor och hagelbössor och ödsliga bensinstationer? Gungstolar? Homofober? Traktorfestivaler?

§ 2 svar till Skrattets rike

  • philip skriver:

    annars tycker jag att deras förkärlek till moonshine (hembränt) samt den uppenbara bristen på tandvård är ganska charmant

  • Johanna skriver:

    Åh ja, långa, gula ruttnande tänder som tuggar på ngn form av växtlighet (vasstrån? eller en havrestjälk typ?)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande Skrattets rikeDekadensmagasinet.

Meta

%d bloggare gillar detta: