Klasstestet

24 februari, 2010 § 8 kommentarer

När jag var yngre var det en vän som gav mig ett grovt tillyxat klasstest, ett slags quiz där man genom att fylla i diverse uppgifter – föräldrarnas yrke och sparkapital och utbildning (jo, föräldrarnas, eftersom testet var utformat för oss som var typ femton) – placerades in i rätt fack. Det var så enkelt för min vän, det fanns exakta skiljelinjer mellan klasserna som kunde uttryckas i form av inkomster och akademiska poäng. Jag ägde ju inga produktionsmedel, men å andra sidan hade mina föräldrar akademiska poäng – så jag hamnade i något av medelklassens alla mellanskikt, jag kommer inte ens ihåg var. ”Men vi har ju inga pengar” försökte jag, för då var min mamma nyskild och i en djup ekonomisk svacka, men det räknades liksom inte att vi alltid åt billiga pannkakor i slutet av månaden, att jag och min bror aldrig hade varit utomlands på semester. Jag vet att fattigdom inte enbart är reserverad för arbetarklassen, men som femtonåring var det svårt att förstå.

Jag inbillar mig att det är många av er som läser här som som känner igen er i rädslan att i olika sammanhang bli avslöjad – som dum, obildad, förbisedd;  att vara livrädd inför andras tvärsäkra sätt att ta sig fram i världen. Att det ska avslöjas att man snickrat sina referensramar själv, i stället för att ha dem i blodet, och med dem de pinsamma kunskapsluckor som oundvikligen uppstår då. Mitt eget bildningskomplex är i alla fall enormt.

Jag tror att det var Therese E som skrev någonstans att hon kände sig mer hemma i fikarummet på äldreboendet än på någon annan arbetsplats. Jag vet inte, men jag upplever den situationen som exakt lika problematisk som den omvända. ”Jaha Johanna, har du SKRIVIT NÅGOT I TIDNINGEN på sistone då?” vrålar mina arbetskamrater tvärs över det där fikarummet och jag tittar i golvet och viskar ja, för jag vet att de de inte tycker att det är ett riktigt yrke att ”skriva i tidningen”, och jag vet att de tittar på varandra med menande blickar när de tror att jag inte ser. Och jag undrar om jag inte känner en djupare skam då, än när jag tvingas erkänna mina kunskapsluckor.

Alltså apropå det här. Och, hm, observera att jag inte försöker kokettera med min bakgrund nu, det här var bara en högst personlig reflektion över sakernas tillstånd.

Annonser

§ 8 svar till Klasstestet

  • […] Hej, det där är jag i mitt sovrumsfönster i Stockholm. Jag har påbörjat en liten serie självporträtt i pixlig mobilkamerakvalitet med undermålig belysning och kass färgåtergivning, så där har ni något att se fram emot. I övrigt lovar och svär jag att aldrig mer skriva ett blogginlägg om något privat, förklätt till åsikter om en bok, vilket leder till att all kritik till boken känns som kritik av mig själv. Detta angående förra blogginlägget alltså -117 kommentarer, det är ett oerhört rekord i den här bloggen. Fast inte besöksrekord, det innehar ett inlägg om nazistiskt måleri. (För den som inte tröttnat på klassdiskussionen finns det möjlighet att fortsätta den här, här, här och här.) […]

  • Therese E skriver:

    Ja men gud, så där var det ju också: ”Vadå litteraturvetenskap, vad blir man på det?” (Det fanns det ju i ärlighetens namn inget riktigt bra svar på, särskilt eftersom jag då inte trodde att jag kunde bli litteraturkritiker…) Den hemmahörighetskänsla jag haft i de där fikarummen har alltid varit villkorad, jag har aldrig kunnat känna mig hemma med hela mig, men ändå till väldigt stor del. Ungefär så är det ju nu också, att jag delvis är hemma, med den skillnaden att om man är i ett fikarum på ett äldreboende vet alla att det är okej att längta därifrån, men om man sitter och skriver i tidningen är det mer tveksamt att längta efter att få ägna dagen åt att tvätta och klä gamla kroppar. Det är en evig dubbelhet, för mig alltså.

  • Johanna skriver:

    Ja exakt, den eviga dubbelheten! fast jag känner mig ju som en främmande fågel i båda lägren. Inte i själva jobbet på äldreboendet alltså, men i relationen till mina arbetskamrater. Jag upplever det som att klassföraktet där är i högsta grad levande?

  • Therese E skriver:

    Jag har också upplevt ett rätt starkt klassförakt, men för det mesta inte. Även om det har varit svårt att svara på såna frågor har jag ändå kunnat identifiera mig med den där känslan av underlägsenhet/bildningskomplex som jag själv känt och känner i andra sammanhang. Det är självklart inte roligt om tonen är hätsk och blickarna menande och illvilliga, men för det mesta har sådant där lagt sig efter en tid, åtminstone där jag varit. Åh, jag måste skriva mer om det här tror jag, fast jag nästan hade bestämt mig för att avsluta klassfrågan för den här gången 🙂

  • Johanna skriver:

    Jo, alltså, att känna det där föraktet och samtidigt ha bildningskomplex, det sämsta av båda sidor liksom, det är det jag menar. Och rotlösheten, att stå med ett ben i varje klass – jag tror att det är många idag som upplever den i egenskap av klassresenärer, eller kanske klassglidare.

    Jag upplever inte det som ett jätteproblem, alltså, men jag kan sakna känslan av att helt och fullt ingå i ett sammanhang, där man är solidarisk med varandra, oavsett vilken klass man tillhör.

  • Therese E skriver:

    Ja, det skulle vara skönt att hitta en plats där man inte var apart på det ena eller andra sättet. (Och med det menar jag nu inte att jag är nåt slags outsider som inte funkar i sociala sammanhang, det är känslan jag vill åt.)

  • Rävjägarn skriver:

    Tänk om du hade haft testet kvar! Jag tycker att det låter mycket intressant och underhållande.

  • Johanna skriver:

    Ja, alltså det hade nog varit mycket underhållande nu! Med lite perspektiv på saken, så att säga.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande KlasstestetDekadensmagasinet.

Meta

%d bloggare gillar detta: