Skänk ock mig en droppe dagg

23 juni, 2011 § Lämna en kommentar

Det har regnat så länge, blommorna väller upp ur rabatterna, de ser nästan obscena ut. Jag har vaser med pioner inomhus, de har svullna, helt sinnliga knoppar; när de slår ut faller de isär direkt, bladen singlar ner på golven, lägger sig i drivor längs listerna. Jag har nästan semester – ett litet jobb här, ett där, bara – och eftersom det regnar ligger jag och läser och äter melon hela dagarna. Ibland går jag ändå ut, för skogen har blivit helt svulstig och frodig av de senaste veckornas regn. Jag älskar när det regnar på sommaren! Då kan man även stänga fönstren och göra detta:

Annonser

PS

17 juni, 2011 § Lämna en kommentar

Här är förresten en lite Hammershøi-ish målning till, fast min käraste melankoliker skulle ha målat golvlisten, eller vad det är, sträng och rak och tjejen vid pianot skulle se allvarlig ut, inte le mot sin porträttör…

(…som alltså är Thomas Wilmer Dewing. Jag får ibland frågor om titlar och upphovsmän till bilderna jag lägger upp, man för alltså sin muspekare över bilden, då dyker det upp en liten ruta med information om konstnär, titel och ibland årtal om jag har orkat skriva upp det. Ibland, när ni har tur, har jag varit riktigt ambitiös och länkat själva bilden till någon trevlig sida. Men det händer typ en gång om året.)

Hej bokkonsument –

12 juni, 2011 § 4 kommentarer

Eftersom denna sommar hittills har visat sig vara en tid då jag känner för att läsa om böcker jag redan läst men inte köpt eftersom de har varit slutsålda på alla internetbokhandlar och förlag, ruinerar jag mig på nätantikvariaten (de riktigt bra fysiska antikvariaten är de större städerna förunnat, de finns inte här. För några dagar sedan var jag inne på ett där en dansk gammal tant stod gömd bakom några bonader och väste Kan jeg hjelpe dere med noget? men det kunde hon ju inte, alla hennes böcker var husmodersalmanackor eller konstiga bokklubbsromaner på danska). Hittills har jag läst om Bonjour tristesse, den får jag lust att läsa varje sommar, och den är kort, Ögonbindeln, också kort (jag gillar alltså inte per automatik allt som är kort, däremot gillar jag den sortens koncentrerade prosa), Sargassohavet, därför att jag läste den första gången i någon littvettkurs och glömde den lika fort igen, förutom att jag tyckte att den var bra.

Några andra böcker jag har läst den senaste tiden: Berta Funcke (som man snart kan läsa om här, väl?) Den räddade tungan, Den stängda boken. Nu läser jag Anna Karenina, den är toppen hittills. För att spränga in lite av det vanliga livsstilsbloggandet bland dessa boktips: jag hade tänkt att ta med den, Anna Karenina alltså, i eftermiddags när vi cyklade till sjön, passande nog denna helg omgiven av hundratals pingstliljor. Fast jag glömde den, så jag fick ägna tiden åt att blunda och lyssna på vågkluckande och råmande från korna på ängen mittemot i stället för att läsa.

Gud, ni skulle bara veta hur lång tid det har tagit att länka så här duktigt, så nu måste ni klicka på varenda en av länkarna. Och läsa böckerna. Nu ska jag äta grillad lax och kronärtskocka och vispat citronsmör.

Onsdag och Hammershøi

8 juni, 2011 § 2 kommentarer

Det har varit så sjukt varmt, i förrgår natt låg åskan precis över oss. Ni vet, när det inte bara mullrar eller dånar utan när man hör själva blixtens ljud – ett slags rrritz som klyver luften – och typ en bråkdels sekund efteråt kommer smällen. Jag är inte rädd för åskan, men herregud, ett så här gammalt hus, tänkte jag, finns det ens någon åskledare? När jag var liten och det åskade arrangerade mamma nattutflykter, gick först runt i huset och drog ut sladdar, packade smörgåsar eller bullar och saft och filtar, och sprang med oss ut till bilen där vi satt och skulade tills åskan dragit förbi (det roliga är att åskan faktiskt slog ned i bilen en gång, fast det var mitt på dagen och vi var ute och körde, hade inte nattetid förvandlat bilen till skyddsrum). Och så satt vi och tittade på ovädret, pekade där vi såg blixtar, räknade tyst hur många kilometer bort de var. Om det regnade mycket satte mamma på vindrutetorkarna så att vi skulle kunna se ordentligt.

Annars har min fina lilla dator gått sönder, mitt i en mening slutade tangentbordet reagera. Visste ni att om man googlar för att hitta lösningen på detta problem skriver folk ”tryck F2!”. Jag måste formatera om, och för att kunna göra det måste tangentbordet fungera. Vem kunde ana att man skulle behöva ha ett löst tangentbord hemma för att gardera sig mot sådana händelser?

Här följer lite Hammershøi-bilder:

en riktig Hammershøi, jag tycker om den här för att den är ganska grötig, en egenskap jag oftast inte uppskattar – men här uppfattar jag grötigheten som ljusmässig, en konsekvens av dunklet och det fläckiga kvällsljuset. Grötighet som struktur, liksom, och så gillar jag det nästan monokroma.

Minns ni den här Chanelkampanjen? Det är S/S 09, typ den enda säsongkampanjen som fastnat i mitt minne, oftast gissar jag att typ allting kom ”förra året”, så visar det sig att det var fyra-fem-sex år sedan… Nu var det bara två.

Dr. Emma Bell , fotografi från Dansk Nationalmuseum.

Var befinner jag mig?

Du tittar för närvarande i arkivet för juni, 2011Dekadensmagasinet.