Jag tar tillbaka det där med nattsömnigt barn, det barnet förvandlades till en hysteriskt skrikande stackare med magknip. Fast det är bättre nu, det börjar bli bättre, men någon intellektuell stimuli-revival har det knappast blivit. En vanlig dag består av amning, nyhetsmorgon på SVT, byte, amning, frukost till mig, amning, amning, lunch, byte, promenad, amning, byte, amning, amning och sedan kommer C äntligen hem.

Ibland, som när man fyllt år, får man dock lite tulpaner att trösta sig med.

… och äntligen går det att promenera utan att behöva riskera livet på isiga vägar. Här är mina favoritgrannar, två ston med fjolårsföl. Nu är de, fölen alltså, som pubertala tonåringar, lite raggiga och oproportionerliga och lynniga, de kastar med huvudena och försöker buffa på vagnen genom staketet <3